Oktober 2003 fanns det 34st Caspiska hästar i Sverige, av de 34 st. var 12 st. Svenskfödda.

Vi arbetade i den här tiden med att få klart med DNA härstamningsverifieringen på de importerade hästarna.

När de väl var gjort skulle det varit enkelt att fixa de Svenskfödda. Om det väl blivit gjort hade det ju varit enkelt att ordna de svenskfödda.

Det började med att det var problem med några importerade hästar från Darkhorse stuteriet. Därutöver fanns även någon importör till lika hästägare som satte sig på tvären, beträffande några hästar som rimligen inte skulle behöva vara några problem med. Denna typ av dum-snålhet kan man väl se som obegriplig.

Varje prov kostade endast 25 dollar. Visserligen tillkom en del andra kostnader på varje sändning, bankkostnader med mera, men dessa blev ju lägre per häst ju fler vi skickade på samma gång, vilket gjorde att den kostnaden var ganska försumbar per häst om man fick ihop ett tillräckligt antal. Jag drar mig till minnes att jag, för att få ordning på populationen t.o.m erbjöd mig att bjuda på kringkostnaderna och låta någon åka snålskjuts, men icke, 25 dollar ansågs vara lite för mycket.

Om man i efterhand tänker på hur mycket detta snålande har förstört för den Caspiska rasen är ju alltsammans obegripligt.

Saken var ju faktiskt den att vi hade tydliga signaler från Svenska Jordbruksverket, SJV. Redan innan vi åkte ner och träffade dem hade man gjort klart att vi måste på något sett leda i bevis att det är en Caspisk häst vi har tagit in.

Britta Lundström (hästansvarig på SJV) var tydlig när hon frågade, hur vet du att det är en Caspisk häst du kommer med. Det stod klart och tydligt för oss att vi var tvungna att ordna de här detaljerna om vi skulle tilldelas någon registerhållande-rätt.

Om jag får lust kanske jag återkommer med lite mera historik, någon annan gång.

Vi var några stycken som introducerade Caspisk häst till Sverige 1998.

Den första transporten hit nådde Göteborgs hamn 22 juni 1998.

En lastbil anlände med 8 Caspiska hästar, varav 3 stannade i Sverige och de 5 övriga följde med sina nya ägare till Norge. PÅ den tiden fanns inga hästpass, utan deras identitet styrktes av ett Certifikat. Hästarna var redan registrerade i England och fick tills vidare så förbli.

Vi arbetade vidare och först under 2002 till 2003 började vi på allvar arbeta med att få till en Caspisk ras-förening. Målet var naturligtvis att föra eget register över den Caspiska hästen i Sverige, så som man redan gjorde i Norge.

Under senhösten 2003 var vi 3 stycken, Tomas Davidsson, Irén Andersson samt undertecknande, Cathérine Andersson som fick en tid hos Svenska Jordbruksverket för att diskutera registerhållande samt förslag till plan och riktlinjer för detsamma.

Lagom till föreningens årsmöte 2004 fick vi vårt registerhållande beviljat, dels ett ren-ras-register för Caspisk häst, samt ett korsningsregister för den samma.

Kvalitéts-kraven för registreringar var långtgående, och det var ju också så vi ville ha det.

Årsmötet avhandlades och beslut togs om att registret skulle startas upp. Vissa diskussioner hade pågått under mötet, men ingenting kunde tolkas på annat sett än att registreringsarbetet skulle ske i linje gällande plan och riktlinjer, så långt var allt frid och fröjd.

Den relativa friden varade dock inte längre än till dagen efter årsmötet, då startade en diskussion som var inledningen till en lååång varaktig söndring. Jag bilägger här ett senare skrivet brev som beskriver huvuddragen i problematiken.

Jag har otroligt mycket mer liknande material, tex. de avskedsansökningar från registrator, kassör och sekreterare som tillsändes SCHA´s styrelse våren 2004.

Och en väldigt massa mer. När jag får lust, kommer jag kanske att publicera ytterligare valda bitar ur detta material.

Under våren 1997 publicerades en artikel i tidningen ridsport som handlade om Caspiska hästar. Man hade intervjuat en Iranier bosatt i Sverige, Khosro Sanandaji. som presenterade den Caspiska rasen. Khosro förde en diskussion om att importera Caspiska hästar till Sverige direkt från Iran. Khosro nämnde att det även fanns Caspiska hästar i England och USA men han kände tveksamhet till de engelska, eftersom han hade sett uppfödningar där som han på goda grunder misstänkte hade blivit uppblandade med engelska ponnyraser. Därför upplevde han det som viktigt att köpa hästar direkt från Iran. Projektet var dock både dyrbart och osäkert med väldigt många hinder efter vägen, vilket gjorde att det rann ut i sanden. Vi var själva närvarande på ett förberedande möte i Bohus juni 1997 tillsammans med ett 20 tal svenska ponnyuppfödare som också hörsammat kallelsen.

Vi kom att hålla kontakt med en norsk kvinna, Anne Mette Lunde från Etnedal i Norge som också var med på mötet. Anne Mette Lunde började med att undersöka möjligheten att importera från England, vilket av naturliga skäl var ett mycket enklare projekt.

Beträffande de engelska hästarnas ren-rasighet finns alltid möjlighet att DNA testa Caspiska hästar där man i flertal fall även kan härstamningsverifiera dessa tillbaka till sina förfäder i flera led. Det finns dock tyvärr uppfödare som inte gör några DNA tester, och som dessutom blint vägrar att tillhandahålla tagel från deras påstådda föräldrar, så här finns stor anledning att vara försiktig. Vi kom redan i början ikontakt med seriösa uppfödare som på tidigt stadium varnade oss för var vi inte skulle handla, om vi var ute efter garanterat renrasiga individer.

Ett problem i England är att den ursprungliga engelska ras-föreningen som idag har delat sig till två separata föreningar redan från början underlät att kräva DNA härstamningsverifiering för att registrera Caspiska hästar.

Detta är väldigt synd framförallt pga. att det finns en genuin DNA bank för Caspiska hästar som idag ligger i Texas A&M University och sköts av en Dr. Gus Cothran. DNA banken låg från början vid University of Kentucky, där Dr Gus Cothran verkat tidigare. Då Dr. Gus Cothran flyttade till Texas blev DNA banken efter en tid medflyttad. Denna DNA bank byggdes upp i början på 90 talet då ett flertal foundation-hästar samt avkommor till dessa fortfarande fanns vid liv i England. Detta gör att man, om man vill vara seriös, kan välja Caspiskt avelsmaterial med genuin renrastillhörighet och dokumenterad härstamning.

Sådana uppgifter går tyvärr inte att få från någon Caspisk förening. Denna kunskap besitter endast ett fåtal personer.

Individer som saknar DNA verifiering kan naturligtvis DNA testas vid Texas A & M University. Om föräldrarnas DNA finns i banken kan härstamningsverifiering också ske. Om så ej är i fallet men föräldrarna finns i livet kan man skicka med prover från dessa och på så vis, även DNA testa dessa och göra härstamningsverifiering. Det finns således goda möjligheter för den som vill bedriva seriös Caspisk avel.

Under sommaren 1998 hade Anne Mette Lunde från Etnedal, Norge intresserat några ytterligare uppfödare i Norge att satsa på Caspisk häst, och vi själva följde med på en import, samt ytterligare en svensk familj från Falköping som på eget bevåg letat upp och köpt ett par Caspiska individer från England.

Den 22 juni 1998 anlände således en transport till Göteborgs hamn med 8 Caspiska hästar. En 2 årig fux hingst och två skimmel ston av dessa stannade i Sverige, medan de övriga reste vidare till sina nya hem i Norge. Dessa var de första Caspiska hästar som någonsin stått på skandinavisk mark.

Det ena skimmelstoet, våran, hon var då två år. Hon har blivit vårt stam-sto, heter Sirhowy Danae och finns fortfarande idag 2009 här hos oss. Hon har sedan hon kom fått 6 avkommor, 5 ston och 1 hingst som fick namnet Ca Za Zorro (son till Kineton Houdini )Han blev såld till Roslagen där han fick en del avkommor, ett renrasigt sto samt några korsningsavkommor. Tyvärr gick han själv hastigt bort under hösten 2007.

Det andra skimmelstoet, Henden Kirsty, var dräktig när hon kom och har sedan dess fått ett antal avkommor. Fux-hingsten, Kineton Houdini, som dessutom blev Sveriges första avelsvärderade hingst. Användes flitigt tills han hastigt gick bort sommaren 2007.

Under åren har dessutom ett flertal ytterligare importer gjorts. Avel har dessutom bedrivits i både Sverige och Norge och tillsammans med några enstaka individer i Danmark kan vi räkna ihop ca 120 st. Caspiska hästar. Eftersom ett antal Svenska importer gjorts från mindre säkra engelska uppfödare samt att vissa svenska importörer helt negligerat DNA härstamningsbevisning, vet vi inte hur pass renrasiga dessa är.

Vi är dock några svenska uppfödare som kan ta fullt ansvar för och på ett tillfredställande sett verifiera det material vi själva har, samt en stor del av den Norska populationen, med vilken vi bedriver avelssamarbete.

Det man måste tänka på när någon säger att en häst är DNA härstamningsverifierad är naturligtvis hur detta är gjort, och var detta är gjort. En singeltest på en enstaka häst säger naturligtvis inte så mycket om den inte samtidigt är kopplad till dokumenterat renrasiga föräldrar. Det har t.o.m. förekommit att svenska uppfödare fått för sig att DNA testa enstaka Caspiska hästar i Svenska laboratorium där något Caspiskt bakgrundsmaterial av naturliga skäl ej funnits. En sådan test på en importerad häst saknar naturligtvis värde, om syftet är att verifiera honom/henne som renrasig Caspisk häst.

Cathérine maj 2009